www.katrinarosales.se www.chawo.blogg.se

Mitt liv på Jorvik, del 1

Klockan är säkert inte mycket, tänkte jag för några minuter sen. Nu vet jag exakt vad klockan är, och klockan är inte mer än halv 4 på natten. Vad gör jag egentligen i stallet nu? Tänker jag. Juste, så var det ja. Jag hade hört något ljud härifrån som jag vaknade av, och det var ett ljud jag inte kände igen. Det brukar ju komma mycket ljud från Valedale, med alla berg och sånt. Jag gick till stallet för att kolla till hästarna, men här var allt som det skulle. Konstigt, tänker jag, men det måste varit något litet snöras från vattenfallet eller något. Jag går tillbaka till mitt hus. När jag kommer in har ingen vaknat, som tur var. Jag går och lägger mig igen och vaknar till strålande solsken. -Åh vad gott det var, mamma! Säger jag till min mamma, som lagat pankakor till frukost. Men nu måste jag gå ut, Elizabeth sa till mig att jag skulle komma till henne vid 10, och klockan är 5 i nu. Jag går ut till den plats som Elizabeth sagt att vi skulle mötas på, och går förbi den där skumma gubben med låång, grå kappa, som, som vanligt, tittar på mig med djup blick som följer ´mina fötter. Jag har alltis undrat vem han är, men inte vågat fråga. Tänk om det är Elizabeths kompis liksom. Till slut var jag framme vid vattenfallet, men Elizabeth har tydligen inte kommit än. Jag får väl roa mig med att kasta lite stenar i sjön och sånt tills hon kommer. -Förlåt att jag är sen! Säger Elizabeth till mig 10 minuter senare. Men jag blev tvungen att göra lite saker först. -Det är lungt, men vad var det du skulle säga? frågar jag. -Jo, jag såg att du flyttade in här för bara några månader sedan, väl? Jo, först vill jag såklart välkommna dig hit till Valedale. Svarade hon. Du kanske har hört lite ljud på nätterna och sånt? -Jo det har jag väl, men inte farligt, vi kan ju sova, vi dör ju inte liksom, sa jag i lite skämtsam ton. -Vad bra. Men jag tänkte att ni, eller du iallafall, villja veta vad de kommer ifrån? Jo du förstår, säger hon och tittar sig omkring som om hon inte vill att någon ska höra. Den här byn är uråldrig och har uråldrig magi i sig. Jag, han där borta som heter Alavon, och två tjejer som är ungefär lika gamla som dig, Alex och linda, och en massa andra som finns här i närheten, är Druider. -Ehm, och det ska betyda..? -Du kommer få se, jag ska förklara för dig någon dag. Men nu måste jag gå, det är bara att komma hem till mig om du undrar något eller så. Hejdå! Säger hon och går. -Hejdå, vi ses! roper jag tillbaka. ___________________________________________________________________________________________ Ja, det där var då min första del i min Fan-Ficion, som jag bestämde mig för att göra ändå. Denna kommer att komma ut delar på lite närsom, när jag känner för att skriva. cx Men ge gärna lite feedback! Vill ni ha mer? :D
Kommentarer

Kommentera inlägget här!

SSO-namn:
Kom ihåg mig?

E-post: (bara jag som ser!)
Din SSO-blogg:

Skriv din kommentar:

Roses | via Tumblr
Roses | via Tumblr
RSS 2.0
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo